SnyggAnna

Suck och stön.....det är ju fruktansvärt att sy gardiner. Eller inte att sy dem, men allt som ska göras innan man FÅR börja sy dem. Vilken mardröm! Min snälla och söta Sara hjälpte ju (snarare gjorde allt) mig igår. Hon berättade om vikten av att tyget är rakt för att sluresultatet ska bli bra.. Så vi behövde alltså få tyget rakt genom att dra tråd som det sedan skulle klippas efter. Lätt som en plätt????????

FY fasen, vilket skitjobb! Tråden gick ju av hela tiden och jag lyckades aldrig pilla fram den igen. Så efter 14000 vansinesutbrott från mig säger Sara lugnt och metodisk att det kanske är bättre att jag nåla och hon drog tråden.

Gärna för mig! Så jag nålade och sydde sedan....och då flöt det på riktigt bra. Ja , alltså efter att Sara fått laga symaskinen pga av att jag trätt maskinen fel och orsakat en trådkaos i maskinens hjärta. Men Sara trädde snällt om maskin, laga det som behövde lagas så jag kunde fortsätta sy.




                   
      
När klockan närma sig 23-snåret så var själva grunden till gardinen klar, jag bad min käre sambo att snällt skruva upp nya gardinkrokar så jag kunde hänga upp resultatet.....ganska snart kommer samme sambo ner med världens mest irriterande leende på läpparna och säger att det saknas typ 10 cm på vardera sida av gardinen, den täcker inte kant till kant på fönstret!!!!

Som två frågeteckan springer Sara och jag upp för att se vad han menade ...och mycket riktigt. Det saknas typ 20 cm tyg!!!!! Till Sara inser att JAG har sytt in flikenj för gardinstången på fel sida!! Jag sydde på längde istället för på bredden.

Var bara för mig (med lite hjälp från en fnissig Sara) att sätta mig och sprätta upp och sy om. Fick även ringa akut till Sara (som då var på väg hem) och be henne förklara över telefon hur man trädda symaskinen...igen!



Nu sitter iallafall det blåa tyget uppe, det saknas rosa band att knuta upp den med innan den är klar. Då kommer bilder på resultatet.

Nu återstår alltså....hur mycket som helst!! Ska ju sy fyra draperier (i rosa) till sängen och två band till gardinen.
Vi får se när jag kan "lura" ut Sara igen. för utan henne så blir det ju inget mer....det är ju bara att konstatera!

Spännande fortsättning följer.....