Tillökning i familjen...
Ja det är sant!
Vi har utökat familjen med ännu en familjemedlem. Det kom lite plötsligt, det får jag ärligt eränna. Jag är tacksam över att det inte var jag som behövde "bära fram" den nya tillskottet den här gången. Nej den här lille/a rackar´n har bott med sin biologiska mamma i skogen, men valt att lämna henne för ett dagis i Adolfsberg (vet inte om socialen varit inblandade i detta, men helt smärtfritt har det kanske inte gått till). Nu har iallafall "vårt" dagis valt att ta hand om den lille/a och man har löst det praktiska genom att skicka med det lille/a livet i en väska hem till dagisbarnen över helgen. Så den slipper vara ensam.
Barnen, för att se att allt går rätt till, får föra dagbok över besökstiden och redogöra för vad de gjort med Kim. Ja, det är den lille/a livets namn.
Jag har snabbt läst igenom vad tidigare familjer som tagit hand om Kim har gjort. Kim har fått sovit ihop med många av barnen, tittat på när barnen badat eller varit med och lekt när barnens kompisar hälsat på. Låter ju fantastiskt.....sen kom Kim hem till oss.......
Det började bra, vi var på kalas hos barnens moster Johanna och Kim fick vara med och smaka på tårta och muffins. På vägen hem fick Kim sitta fastspänd på mittenplatsen bak i bilen.
Det var väl hemma som Kims situation sakta försämrades. Det började med att han glömdes bort, under klädhögen i hallen, fast vi lovat att Kim skulle få vara med på fredagsmys som hos alla andra familjer. Efter en stund kom dock Zack på lille/a Kim som då lidit av syrebrist och totaltmörker i över en timme.
Men myset blev inte varaktigt för Kim, Zack ilsknade till och tog ut sin frustration på Kim....genom att slänga honom på golvet framför tvn och helt utesluta Kim från myset i soffan. Där fick han sedan ligga hela natten....(detta står inte med som en vanlig händelse hemma hos de andra familjerna....)
Morgonen därpå kom vi först ihåg vår nya familjemedlem lagom till frukosten. Zack sprang och hämtade upp Kim från golvet, där han fått sova ensam hela natten. Kim fick en brödkant att äta på.
Sen fick Kim vara med och leka en stund med Blixten McQueen, tills Kim återigen hamna på golvet...övergiven.
Till middagen fick han åter vara med, fick en tallrik med morötter som Kim somnade med nosen i...troligtvis av utmattning och räddsla. Han kvävdes nästav av morötterna, men det var nog bara jag som såg.
Där är vi alltså nu, försöker anpassa oss till vår nya familjemedlem...eller snarare försöka komma ihåg honom/henne. Dennis och jag tröstade oss med att det var lika dant i början med Maya.....
:)
Bilder på Kim kommer inom kort!
Vi har utökat familjen med ännu en familjemedlem. Det kom lite plötsligt, det får jag ärligt eränna. Jag är tacksam över att det inte var jag som behövde "bära fram" den nya tillskottet den här gången. Nej den här lille/a rackar´n har bott med sin biologiska mamma i skogen, men valt att lämna henne för ett dagis i Adolfsberg (vet inte om socialen varit inblandade i detta, men helt smärtfritt har det kanske inte gått till). Nu har iallafall "vårt" dagis valt att ta hand om den lille/a och man har löst det praktiska genom att skicka med det lille/a livet i en väska hem till dagisbarnen över helgen. Så den slipper vara ensam.
Barnen, för att se att allt går rätt till, får föra dagbok över besökstiden och redogöra för vad de gjort med Kim. Ja, det är den lille/a livets namn.
Jag har snabbt läst igenom vad tidigare familjer som tagit hand om Kim har gjort. Kim har fått sovit ihop med många av barnen, tittat på när barnen badat eller varit med och lekt när barnens kompisar hälsat på. Låter ju fantastiskt.....sen kom Kim hem till oss.......
Det började bra, vi var på kalas hos barnens moster Johanna och Kim fick vara med och smaka på tårta och muffins. På vägen hem fick Kim sitta fastspänd på mittenplatsen bak i bilen.
Det var väl hemma som Kims situation sakta försämrades. Det började med att han glömdes bort, under klädhögen i hallen, fast vi lovat att Kim skulle få vara med på fredagsmys som hos alla andra familjer. Efter en stund kom dock Zack på lille/a Kim som då lidit av syrebrist och totaltmörker i över en timme.
Men myset blev inte varaktigt för Kim, Zack ilsknade till och tog ut sin frustration på Kim....genom att slänga honom på golvet framför tvn och helt utesluta Kim från myset i soffan. Där fick han sedan ligga hela natten....(detta står inte med som en vanlig händelse hemma hos de andra familjerna....)
Morgonen därpå kom vi först ihåg vår nya familjemedlem lagom till frukosten. Zack sprang och hämtade upp Kim från golvet, där han fått sova ensam hela natten. Kim fick en brödkant att äta på.
Sen fick Kim vara med och leka en stund med Blixten McQueen, tills Kim återigen hamna på golvet...övergiven.
Till middagen fick han åter vara med, fick en tallrik med morötter som Kim somnade med nosen i...troligtvis av utmattning och räddsla. Han kvävdes nästav av morötterna, men det var nog bara jag som såg.
Där är vi alltså nu, försöker anpassa oss till vår nya familjemedlem...eller snarare försöka komma ihåg honom/henne. Dennis och jag tröstade oss med att det var lika dant i början med Maya.....
:)
Bilder på Kim kommer inom kort!
Kommentarer
Postat av: Michaela
hahhaah, jag väntar spänt på bilder =)
Trackback
